Idag kom regeringen med det (förhoppningsvis) slutgiltiga beskedet att de drabbade fosterhemsbarnen kommer få en ersättning.
Idag kan man höra och läsa intervjuer från personer från de olika organisationerna som verkat för att just detta, (jag har själv arbetat ideellt för en av dessa) alla är väldigt glada, själv så sprudlar jag inte av glädje precis.
Jag har precis som många andra i fosterhem blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt och mycket mer i många år. Många har haft det mycket mycket värre än jag,
Men jag är inte glad.
Visst kommer den ekonomiska ersättningen hjälpa till, visst är jag glad för den.
Men, jag har gått i många år och väntat på att få veta varför och hur. Nu kommer jag inte få svar, jag får pengar istället.
Vad skulle jag vilja ha för att känna glädje över regeringens beslut är en personlig ursäkt.
Jag skulle vilja sitta ned med någon ansvarig på den myndighet som idag har ansvaret & som läst igenom alla rapporter från besöken som gjordes i fosterhemmet där jag bodde.
Jag vill veta hur de kunde missa att något var fel, jag vill veta om de misstänkte något som de inte rapporterade.
Jag vill veta varför de endast skriver två rader med följande betydelse “Krister har berättat att han inte trivs i fosterhemmet och vill inte åka tillbaka” när jag har flytt från fosterhemmet och försökt ta mitt liv.
Jag vill veta varför det inte skrev ned ett enda ord av vad jag berättade den kvällen jag höll på i över 2 timmar men inte ett enda ord finns i rapporten.
I mitt fall tycker jag den verkliga kränkningen kom där.
Det är det JAG vill ha en ursäkt för.
Jag vill personligen förklara för den ansvariga vilka fel jag tycker dom gjorde & jag vill höra att de kommer inte göra samma misstag igen.
Jag vet att det är omöjligt, jag vet att det är omöjligt men det skulle verkligen få mig att känna att de tog just min situation på allvar.
Jag känner glädje idag med alla som farit illa i forsterhem.
Jag kommer aldrig få veta det jag ville veta, men det gör inget det som hänt är en del av mitt liv.
Den ekonomiska ersättningen ska jag använda till att skaffa ett minne som är minst lika starkt som min barndom är.
Då har jag fått ut något gott av regeringens beslut….
