Toppdagen

Göran och Robert vaknade 01:25 efter endast ett par timmars sömn i ett rum med över 40 bäddar.

Ute så hade det snöat och det var flera minusgrader. Jag hjälpte dom med utrustningen de tog ett mål mat (Real torrmat) innan de begavs sig upp mot toppen.

Själv så tog jag deras filtar och mina filtar (totalt 6 st) över mig och försökte fortsätta sova. Men det gick ju inte då alla som sov i detta rum skulle ge sig iväg mot toppen det var fullt liv, skrammel, och pannlampor som lyste. Efter 2 timmar så blev det ganska tyst så jag lyckades sova lite.

Jag vaknade vid 06.30 tog lite bilder på solen som sken på bergen ovanför toppen. Det var kallt och blåsigt. Hyttan har ingen värme utan värms upp av besökarnas kroppsvärme så att sitta där inne var ingen höjdare.

Efter ett tag så gick jag för att sova igen.

Halv åtta så tog jag kaffe i restaurangen, kaffet var varmt och restaurangen kall. Efter ett tag så kom det smsm från Görans fru ”Har de kommit ner?” ” Har du hört något?” osv.

Göran och Robert stod helt plötsligt framför mig.

De hade tvingats vända ca:450 höjdmeter från toppen.

Det snöade & det blåste riktigt ordentligt. Göran hade varit riktigt nedkylld när de tog sin tillflykt i en lite obemannad ”räddnings stuga”  Valiot stugan.

Det hade blåst så mycket att om de var 20 meter efter de som gick framför så var spåren bortblåsta.

Efter de hade tinat lite så åt vi pasta Bolongese (dyraste pastan på länge).

Vi gjorde oss klara för nedstigning. Göran var orolig, deras prestation under natten hade gjort dom trötta & snön på berget vägen ner  gjorde nedstigningen farlig  så vi gick ihopbundna sakta sakta ner..

Själv så halkade jag ordentligt i snön två gånger och fick hjälp av mina kamrater att ta mig ur dessa situationer.

Det blev mindre och mindre brant så vi kunde knyta loss oss från repet vi var sammanbundna med, tillslut kunde vi också ta av oss stegjärnen vi hade på skorna.

Sista delen av nedstigningen gick fort vi visste att det var nära riktigt nära att vi skulle missa sista tåget (kugghjulsbanan) ner till dalen.

Givetvis så gjorde vi det..

Efter ha gjort slut på allt vårt vatten så började vi gå vid sidan om rälsen ner mot dalen. det regnade och haglade på oss. När vi kom till första mellanstationen var vi riktigt trötta och törstiga.

Tågets tid för att åka samma sträcka är 10 min, för oss hade det tagit över 1h. Vi räknade ut om vi skulle gå hela tågets väg (1h) ner skulle detta ta oss många timmar, det oroade oss en hel del att vi inte hade vatten och var mycket trötta.

Vid mellanstationen finns det en linbana som går ner i dalen brevid denna fanns det en restaurang. Sista linbanan ner hade givetvis gått och restaurangen hade stängt.

Vi funderade på att gå under linbanan ner för att komma ner snabbare och sedan ta en taxi till byn där bilen stod.

Just som vi disskuterade detta kommer det en bil, vi frågar om han kan köra oss ner för pengar.

Givetvis ville han köra oss ner, han skulle ändå ner. Han skulle bara kolla in läget på restaurangen.

Det var helt underbart trötta, svettiga, blöta, törstiga och riktigt glada anlände vi till tågstationen lite senare.

 

Middagen intogs på Mcdonalds i Chamonix. 

Efter dusch så packades allt klart för morondagens hemresa.

Jag kan säga att vi alla sov hårt den natten.

 

MVH
zzeezz