Varför kan jag inte bli nöjd (med det jag har)???
När jag fick mitt nuvarande arbete fick jag frågan varför alla mina tidigare arbeten bara hade varit i 2 år innan jag bytte.
Mitt svar blev helt ärligt när jag sa att efter två år börjar det klia i fingrarna och då vill jag byta arbete.
Trotts detta så fick jag jobbet med kommentaren att “då får vi hoppas att du stannar här längre” och nu är det snart 13år sedan jag började. men är jag nöjd, nej jag söker nya arbeten ett par gånger om året av orsaker som jag inte ens vet.
Jag köpte för ett år sedan en dyr skitsnygg designtelefon men tror ni att jag var nöjd? Nej jag köpte en ny i HK. Hur länge ska jag behålla denna?
Jag tänker på Just det “när de sjunger ger mig mer jul” så känns det ofta för mig jag vill ha mer mer av både det jag har och det jag inte har. Jag “vill” ha mer av det jag får och mer av det jag inte får.
Vi bor i en snygg bostadsrätt som jag vill ständigt “förbättra” när jag inte läser till salu annonserna på både lägenheter och villor.
Varför är det så?
Tröttnar jag så fort på det jag har? Varför vill jag ha mer och mer?
Ju svårare det kan vara att få (uppnå) desto mer vill jag ha det verkar det som?
Är det för att få någon form av bekräftelse?
Varför kan inte jag bara sitta ner och kunna säga från hjärtat nu är jag nöjd, nu har jag allt jag vill ha.
Om jag kunde svara på detta skulle jag få Nobels fredspris då?
MVH
zzeezz
01 augusti 2008 vid 20:33
Du är man och så är det ofta för män, vi vill vidare, ha något mer, bättre etc.
Så har det nog varit sedan stenåldern och det driver världen framåt från stenyxa till bronsyxa till smidda svärd av stål, till atombomb.
Eller från hjulet till månfärder.
Du är man och människa var stolt över det för vi är sådana!
Oftast kvinnor som säger att: det duger åt lilla mig!( Men de är likadana när det gäller tjejsaker som kläder,smink, handväskor och skor!)
Jag är likadan, har jag en pryl så finns det straxt en annan pryl som är bättre och då vill jag ha den istället.
Min fru brukar klaga på mitt beteende att jag aldrig är nöjd med det jag har, och då sitter en liten djävul på min axel och skriker Incoming! och vill att jag ska huka mig och lägga mig platt.
Men inte då, jag biter ihop och ger henne en kritiskt granskande blick från topp till tå.
Sedan är det obehagligt tyst en lång stund…tills hon bytt samtalsämne och faran är över för denna gång.
03 augusti 2008 vid 21:06
Du har ett hål inom dig som du fyller med det du kan fylla. Inte konstigare än så!