Nu ger jag kanske upp.

Jag är trött nu, jag har letat väldigt mycket efter min far.

Varje gång har jag kommit til sammma vägg där alla spår slutar.

Jag har tillockmed varit aktuell för programmet “Spårlöst”.

Men nu har jag fått ett samtal från redaktionen på Spårlöst att även dom har gett upp. Dom kommer inte vidare, spåren är slut helt enkelt och de ser ingen möjlighet att kunna hitta min far.

Hur skall jag då med mina begränsade resurser kunna hitta min far?

Jag har hålt på i 9år nu.

Vad jag saknar är lite tur alla mina ledtrådar slutar i att han lämnar landet, var han sedan tar vägen är det ingen som vet.

Man kan fråga sig varför?

Varför ska jag inte kunna hitta min riktiga far?

Är jag inte värd det?

Jag har haft en mycket hård barndom

Att få lite kompensation för det jag fått uppleva hittills vore inte det rätt?

Varför ska det vara så svårt, jag tror med all säkerhet att min far har skaffat en ny familj efter det att han flyttade från Sverige 1970.

Att hitta dem skulle glädja mig mycket även om han själv inte längre är i livet.

Det värsta är att vilja men inte få veta.

Veta vad som hänt i hans liv om han lever eller inte.

Jag fattar det inte alls, någon borde känna igen honom, hans bild finns på de flesta släktforsknings sidor på internet..

Hade jag haft pengar hade jag annonserat med hans bild i alla stora dagstidningar världen över.

Men nu har jag inte den ekonomiska möjligheten.

Nu har jag inte ens den orken att börja leta igen.

Jag är trött på alla dessa motgångar.

Jag vet inte alls hur och var jag ska leta vidare.

Kanske det är dax att ge upp och gå vidare och acceptera att jag aldrig kommer få veta mer om min far?

Men att ge upp och acceptera det känns mycket hårt.

Det är hårt just nu