Bilder från Chamonixresan

Här kan ni se bilder från vår resa till Chamonix:

Mont Blanch 2009

Uppdaterat

Nu har jag uppdaterat senste veckans inlägg.

Jag skickade sms till frugan som skrev på bloggen när jag var i Chamonix.

Detta pga att internet på vandrarhemmet var riktigt dyrt 1 euro för 2 min & datorn var riktigt låångsam det tog med än 20 min för att få igång den (det slapp jag betala) sen gick den på Windows 2000 vilket är långsamt.

 

MVH
zzeezz

Toppdagen

Göran och Robert vaknade 01:25 efter endast ett par timmars sömn i ett rum med över 40 bäddar.

Ute så hade det snöat och det var flera minusgrader. Jag hjälpte dom med utrustningen de tog ett mål mat (Real torrmat) innan de begavs sig upp mot toppen.

Själv så tog jag deras filtar och mina filtar (totalt 6 st) över mig och försökte fortsätta sova. Men det gick ju inte då alla som sov i detta rum skulle ge sig iväg mot toppen det var fullt liv, skrammel, och pannlampor som lyste. Efter 2 timmar så blev det ganska tyst så jag lyckades sova lite.

Jag vaknade vid 06.30 tog lite bilder på solen som sken på bergen ovanför toppen. Det var kallt och blåsigt. Hyttan har ingen värme utan värms upp av besökarnas kroppsvärme så att sitta där inne var ingen höjdare.

Efter ett tag så gick jag för att sova igen.

Halv åtta så tog jag kaffe i restaurangen, kaffet var varmt och restaurangen kall. Efter ett tag så kom det smsm från Görans fru “Har de kommit ner?” “ Har du hört något?” osv.

Göran och Robert stod helt plötsligt framför mig.

De hade tvingats vända ca:450 höjdmeter från toppen.

Det snöade & det blåste riktigt ordentligt. Göran hade varit riktigt nedkylld när de tog sin tillflykt i en lite obemannad “räddnings stuga”  Valiot stugan.

Det hade blåst så mycket att om de var 20 meter efter de som gick framför så var spåren bortblåsta.

Efter de hade tinat lite så åt vi pasta Bolongese (dyraste pastan på länge).

Vi gjorde oss klara för nedstigning. Göran var orolig, deras prestation under natten hade gjort dom trötta & snön på berget vägen ner  gjorde nedstigningen farlig  så vi gick ihopbundna sakta sakta ner..

Själv så halkade jag ordentligt i snön två gånger och fick hjälp av mina kamrater att ta mig ur dessa situationer.

Det blev mindre och mindre brant så vi kunde knyta loss oss från repet vi var sammanbundna med, tillslut kunde vi också ta av oss stegjärnen vi hade på skorna.

Sista delen av nedstigningen gick fort vi visste att det var nära riktigt nära att vi skulle missa sista tåget (kugghjulsbanan) ner till dalen.

Givetvis så gjorde vi det..

Efter ha gjort slut på allt vårt vatten så började vi gå vid sidan om rälsen ner mot dalen. det regnade och haglade på oss. När vi kom till första mellanstationen var vi riktigt trötta och törstiga.

Tågets tid för att åka samma sträcka är 10 min, för oss hade det tagit över 1h. Vi räknade ut om vi skulle gå hela tågets väg (1h) ner skulle detta ta oss många timmar, det oroade oss en hel del att vi inte hade vatten och var mycket trötta.

Vid mellanstationen finns det en linbana som går ner i dalen brevid denna fanns det en restaurang. Sista linbanan ner hade givetvis gått och restaurangen hade stängt.

Vi funderade på att gå under linbanan ner för att komma ner snabbare och sedan ta en taxi till byn där bilen stod.

Just som vi disskuterade detta kommer det en bil, vi frågar om han kan köra oss ner för pengar.

Givetvis ville han köra oss ner, han skulle ändå ner. Han skulle bara kolla in läget på restaurangen.

Det var helt underbart trötta, svettiga, blöta, törstiga och riktigt glada anlände vi till tågstationen lite senare.

 

Middagen intogs på Mcdonalds i Chamonix. 

Efter dusch så packades allt klart för morondagens hemresa.

Jag kan säga att vi alla sov hårt den natten.

 

MVH
zzeezz

Vägen upp…

Göran och Robert gav sig av mot toppen inatt mer om det i nästa inlägg…

Igår tog vi oss upp till Gouterhyttan.

Vägen upp dit gick  först med kugghjulsbanan som strulade igår. Vi satt på den första turen upp.

Sakta sakta segar sig tåget upp för berget.

När man kommer upp till åndstationen finns det en liten verktygsbod där vi sökte skydd mot regnet igår.

Efter ett litet vattenintag så går vi upp. I början är det lätt klippersten som det går bra att gå på. Det blir svårare och svårare vi tvingas använda både händer och knän för att lyckas ta oss uppför klipporna.

Vi går över snö och glaciär med stegjärn på fötterna.

Trotts allt det jobbiga är vi glada och förväntansfulla, vi väntar bara på att komma över molnen där vi tror solen skiner. Vilket vi aldrig gör. Molnen går hela vägen upp och bäddar in hyttan ordentligt.

Sista delen upp är brant riktigt brant typ 87graders lutning.

När vi kommer upp är jag helt slut. Har hög feber är förkylld och har ont i halsen. De andra får koka vattnet (utomhus) till vår torrmat.

Efter torrmaten äter jag och Göran igen ( i restaurangen) Polenta och korv var ingen höjdare.

Vi vet att stugans alla över 100 sovplatser är bokade, men vi frågar efter bäddar ändå. Beskedet vi får är att vi kan sova på eller under borden i restaurangen (som är full på folk) om vi betalar. Vi skulle inte få några madrasser.

Vi ställer oss i kö på bäddar i alla fall, kanske det är någon som inte dyker upp.

Klockan går och 19:30 så springer personalen ut för att titta nedför berget fall någon är på väg upp…

3 personer hade bokat och de syntes inte på väg uppför berget så vi fick våra sovplatser. I ett rum med över 40 bäddar sov vi påklädda pga kylan.

När de vaknar mitt i natten är det inte långt ifrån att jag följer med dom upp mot toppen.

Men jag vill inte riskera livet…

 

MVH
zzeezz

otursdagen

Vi satt på kugghjulsbanan och väntade först sken solen men strax innan start så började det regna.

När vi kört ett par meter hoppade föraren av tåget för att springa framför.

Vi såg att han saltade på spåret för att tåget skulle kunna ta sig upp.

Först gick tåget i gatan utan kuggar mellan rälsen.

När vi åkt 10 min stannar vi.  Ingen vet varför…

När vi tittar ut ser vi lite grenar på rälsen, jag fattar inte varför ingen plockar bort dessa så vi kan åka vidare.

Helt plötsligt börjar det ryka och lukta, då ser vi att en gren ligger över kontaktledningen.

Som spårvagnsförare fattar jag att detta kommer ta tid…

 Efter ett tag rullar de ner tåget till stationen igen. Vi får stiga av och vänta, de ger oss ett svagt löfte att om en timma så kanske det går bra.

Jag tror inte på detta men vem vet..

Sittande i stationen med solen skinande utanför börjar vi bli lite oroliga för tiden ska vi hinna upp till stugan innan det blir försent?

De fixade allt på en timma, fantastiskt vi är på väg solen skiner….

Efter endast ett par minuter så är det skyfall. Vi glädjer oss med att vi kommer börja vår vandring lååångt högre upp där regnar det säkert inte.

Men det gjorde det givetvis..

Det regnade mycket riktigt mycket. Alla står tätt ihop packade i en verktygsbod under en tid.

Precis innan tåget ska gå ner igen bestämmer vi oss för att avbryta.

Vi avbryter pga att det är riktigt farligt att kättra på de hala klipporna i skyfall.

Vi packar ihop våra saker så fort att Göran glömde sin påse med energybars.

Sätter oss i tåget som rullar iväg 20 meter innan det stannar…

Efter 30 min så får vi reda på att de inte vet hur de ska få iväg tåget.

Ytterligare 30 minuter senare rullar tåget sakta ner med nedfälld strömavtagare, vilket innebär att vi inte kommer kunna ta oss hela vägen ner då det går lite uppför ibland.

Vi kommer till första mellanstationen där vi får byta till en linbana som går till en by i närheten av den by där vi har vår bil.

Givetvis får vi vänta igen innan vi åker ner till en väntande buss som tar oss till tågstationen igen.

Snopna så åker vi till vandrarhemmet och taggar oss för morgondagen då vi ska göra om allt igen

 

MVH
zzeezz

Ett första toppförsök

Toppföket avbrutet när vi kom upp till Nid Agile på ca: 2372 meters höjd så var det skyfall, det hade varit livsfarligt att börja gå uppför på hala klippor. I morgon gör vi ett nytt försök. Men nu sitter vi fast på kugghjulbanan igen, vi kom bara 10 meter på nedfärden innan det blir stopp.

 

Läs mer detaljer i nästa inlägg

 

MVH
zzeezz

Attack

Nu är ryggsäckarna packade , i morgon inleder vi toppattacken, först tar vi en kugghjulsbana (tåg) till ett ställe där vandringen till Gouterstugan börjar där ska vi sova för att starta ca: 0200 på lördag.

väderleksrapporterna visar 2 dagar med kallare temp, mer vind och regn. Håll era tummar att det blir bra väder

På glaciär

Igår tog vi en kugghjulsbana upp till 2000 meters höjd, därefter tog vi oss ner till en glaciär ” Mer de Glace” på 1800 meter, till glaciären tog vi oss via stegar fastsatta på berget ca: 150m ner resterande 50m gick vi på en ett par cm bred kant utmed ett stup på 100m. Vi höll oss i ett rör som var fast i berget.

Att gå på glaciären var häftigt. Vi hörde vattnet porla under våra fötter, det fanns massor av små hål till stora spricor som var 1 meter till  10tals meter djurpa. Vi ett tillfälle så porlade det lite väl högt under fötterna så vi valde gå en annan väg.

Idag har vi igen tagit linbanan upp till Aiguille du midi på 3800m vi ska vara här i stort sett hela dagen för att vänja oss vid den tunna luften, jag är glad att jag inte har någon yrsel vilket är ganska vanligt på denna höjd.

 Jag kan tyvärr inte blogga från hotellet det är dyrt och riktigt långsamt ( Långsam dator med Windows 2000).

 

Vår toppattack kommer ske Fre-Lör eller Lör-Sön beroende på väder vi tar Gautier leden upp.   Cosmiques leden var riktigt skrämmande i starten där man måste gå på en snörygg med branta stup på båda sidorna. Vi  “blåbär” prioriterar säkerheten först.

I Chamonix

Nu har vi varit i Chamonix  ett par dagar.

I Söndags åkte vi vid 12 tiden.

Vädret var regnigt genom största delen av Sverige när vi kom till färjorna så släpp vi vänta på då de i stort sett stod vi kaj när vi kom dit.

Till Charmonix kom vi vid 14:30 jag hade inte sovit ett dugg i bilen.

Göran sov skönt i ett par timmar. i bilen.

När vi kommit hit så gav vi oss upp med linbana på 2525 Meters höjd och vandrade/klättrade i 3–5 h.

Givetvis så missade vi sista linbanan ner.

Det blev alltså att gå…

Vi gick och gick och gick….. sicksack under linbanan i regn.

Jag som inte hade sovit sedan natten innan vi åkte var riktigt trött när vi väl kom ned.

Men

Jag sov skönt hela natten.

Idag var vi och köpte/hyrde en hel del utrustning som vi saknade.

Sen tog vi linbanan upp till Augili Midi 3842 meters höjd för att testa lite tunn luft.

Vi tittade också på första delen av leden som vi tänkt gå om några dagar.

Det var en smal snörygg man gick på mitten en liten upptrampad stig på båda sidor stupade det brant ner vilket var riktigt skrämmande.

Nu har vi ätit och sitter  och knyter knopar på vandrarhemmet.

 

I morgon ska vi träna räddningstekniker på en glaciär.

På väg…..

Bilen är packad

Lunchen är intagen

NU Åker vi

Göran & Jag

Vi får se om nästa inlägg kommer kallas

“Genom ett regnigt Europa”

MVH

zzeezz

H